Skomakare bliv vid......äh hjälp mig!

Ok, så det har gått sisådär 6 veckor sen sist. Gissa vad jag gjort? Letat skor! Nu har jag hittat vad jag ser som den enda möjligheten till att jag ska vara fin om fötterna på den stora dagen... Jag vinner helt enkelt 40 par skor! Man kan ju tycka att jag då måste finna rätt fotbeklädnad, eller hur? Seså, brandos /TLC: en utmaning? Kan ni förse mig med mina drömskor inför bröllopet?

A good shoe is hard to find

Gissa hur många skoaffärer det finns i centrala London? Gissa hur många skor jag hittade som passar till den stora dagen? Gissa hur nöjd Mannen med stort M blev när jag äntligen gav upp?

Säg det som varar

Några timmar senare ringer samme man igen. Inledningen på samtalet är mycket lik föregående tillfälle. Denna gång får jag inte kärleksförklarningar utan något som jag misstänker är franska svordomar i en eskalerande ljudnivå. Klicket på slutet lät dock precis likadant.

Alltid trevligt med lite uppskattning på jobbet...

Dagens konstigaste telefonsamtal (från man med stark fransk brytning)

Han: långt svammel på franska
Jag: Sorry, I don't understand French. Do you speak English?
Han: yes!
Jag: How can I help you?
Han: I looooove you!
Jag: How can I help you?
Han: I loooove you!
Jag: How can I help you?
Han: I looove you!
Jag: How can I help you?
Han: I looooove you!
Jag: How can I help you?
Han: I loooove you!

Klick!

Om att finna det som varit borta

Efter några dagar fann jag min röst alldeles själv. Jag hade inte tappat den, den hade bara gömt sig tillfälligt. Synd att jag inte har något att säga...

Tystnad (har nån hittat min röst?)

Hmmm, undrar om jag kan leva mitt liv helt genom bloggen? Jag menar, kommunicera ENDAST här. Jag har tappat rösten helt och hållet och livet är därmed lite jobbigt. Min omgivning uppskattar dock utan tvekan tystnaden som sprider sig. Gissningsvis njuter Mannen med stort M av att jag inte kan säga emot honom. Jag tror det är så i alla fall. Jag kan ju inte fråga.

Besvärliga människor

Inboxen på mailen började bli väldigt full av okategoriserade lästa meddelande. Jag beslöt mig för att rensa den lite, stoppa undan i foldrar och radera sånt som inte är relevant längre.

Det här meddelandet är ju absolut inte aktuellt längre, men jag kan inte låta bli att ångra lite att jag inte gick på kursen. Tror den hade varit lärorik för min del... Vem vet, kanske hade jag till och med lärt mig att själv vara mindre besvärlig?

Uppstigning: 05:30

En gång för alla: före klockan 06:00 är det inte morgon. Då är det natt. Och ingen borde behöva stiga upp mitt i natten (med undantag om denna någon ska iväg på en längre semesterresa, då är det okej...). Att klockan ringer bara några få timmar efter det att man somnat, endast för att man ska hinna till jobbet en lördag, borde utan tvekan vara förbjudet.

Rekorddumt

Snälla, säg att det inte är lagligt (vare sig att producera något som gör att man kan gå ner i vikt så fort, att köra med så lögnaktig marknadsföring eller vara så dum att man tror att det funkar)...

Så därför blir det bara ett kort inlägg

Om man i går eftermiddag var utomhus ett längre tag -utan vantar för att man pillade med små papper- och blev jättekall om händerna, ska man då oroa sig om fingertopparna idag är så ömma att det är smärtsamt att trycka ner bokstäverna på tangentbordet?